Tänk så många tankar man hinner tänka, tänk att man hinner få upp så många

tankar på så kort sträcka som en bilresa mellan ena byn till den andra.

Sen vill man skriva ner allt innan man glömmer.

Den här veckan kan ha varit obetydlig för många.

Inte för mig.

Jag kan inte påstå att jag fått någon betydelse full insikt eller att hela världen ändras, men steg har tagits.

Ikväll har jag tänkt tillbaka, tillbaka på de flesta som sprungit in och ut framför näsan på mig under åren,

på folk som fått mig skratta, på folk som gjort den trista gråa vardagen intressant och spännande.

Beroendet av att fly verkligheten finns där för alla, vi gör det varje dag sedan beror det på vad för något man flyr ifrån, att man bara tar en liten hjärn semester är väl "inget" och komma tillbaka piggare till ens ljusa vardag fast det finns dom som vill fly fly fly från saker som man inte vill ta ansvar för.

Jag kan inte glömma de gånger jag bakat, sett film, gjort hamster labyrinter eller bara varit med Linda.

Högstadiet med Somi, Linda, Stina mfl ..

Gymnasiet med alla där Josse, Mik, Whiz, Jonas mfl,

de stunder man hade med sin syster och hennes dåvarande pojkvän samt M

och det oförglömliga "Ett kallt hjärta kan inte pumpa varmt blod".

All vardags drama och en envis pojk som inte lämnade mig ifred utan tyckte han skulle säga hej tills jag svarade & att svara var väl det en av de bästa sakerna jag gjort annars skulle jag inte ha kommit iväg på äventyr med Jonas & Denise, hamna på Boden Alive, vaka natten igenom för att bada på arons och fara till Enköping för att vara på The Voice i stockholm.

Jag glömmer inte "bröderna E & systrarna H" inte heller svartsjukan eller avundsjukan som fanns från en sida.

Helt enkelt, jag glömmer inte, inte det som är viktigt för mig, jag vet att det låter helt knäppt det jag skriver just nu men det är så att alla som har sprungit fram och tillbaka, alla som gjort någonting för mig eller mot mig eller bara händelser jag varit där och kännnt att det här är nu dom har gjort att jag blivit den jag är på gott och ont.

Jag tror mest att det jag vill komma fram till är att allt är bra, det är som det ska vara och jag vet att det som kommer kan till och med vara bättre än det som varit, framför mig ser jag puh-pojkar jag ser en fastare grund som inte kommer att spricka så lätt och att Alla har en längre väg att gå.

Ha en bra kväll alla glada spadar.