Att jag är en fegis är ingen nyhet.

Alla kanske inte tror det, men visst jag är den fegaste människan jag känner.

Jag hatar på nätterna då huvudet inte vill sova, Jag hatar att de är då allting som varit kommer tillbaka och man börjar fundera varför man gjorde vissa saker och varför man inte gjorde andra saker.

Sen så försöker man lova en hel massa saker till sig själv som man ändå inte klarar av att hålla.

Som nordman säger *Då var en annan tid för längesen, Nu står jag inför allt som kommer sen. Då var en annan tid när allting brann, nu har jag fångat in de liv jag vann*

Alltså allt som varit var då och allt som kommer kan man ändra på.. Man måste bara ha viljan och orka ta kontrollen. Men vad spelar det för roll om man är feg? Hur ska det gå när man ändå ljuger för sig själv?

Visst en dag kan det bli bra. Men när ?