Det skriker, det tär, tystnaden är här.

Det som stör är allt jag gör.

Kylan som känns visar att något har hänt, tiden rinner iväg och man glömmer lätt det som betyder något.

Ingen trodde någosin på mig, medans allting skulle komma och hända dig.

Men visst, till sist, händelserna ger dig mer än vad som går att få.. haha hur ska vi andra må?

Önska hit och önska dit, vi lever alla i samma skit.