Ditt ansikte hälsade på mig i natt. Ett svävande huvud som var så tyst att nålen som föll skrek istället för att du sa mig ett enda ord. Dina bruna ögon viskade den lilla lögnen jag trodde på.

Ditt ansikte hälsade på mig i natt. Din mun talade om för mig att jag inte var mer värd än en vänskap och det glömmer jag inte så lätt.

Dina blåa ögon som var så vackra fylldes av hat och sedan innan jag kunde säga ett förlåtande ord var du försvunnen.

Du vet att jag inte glömmer så lätt, men att jag skulle kunna älska sådant är väl en överdrift.

__