Den mörkaste natten hittills.

Jag läste klart kring ett, gick ner på toa och ringde mamma, hon var osocial.

Gick upp igen lade mig i mörkret brevid min lilla kusin som somnat.

*Det som tystnaden sa åt mig, gav mig ingen lycka.*

Mörkret skulle ha hjälpt mig att somna men nej, inte går det att sova då huvudet håller på att sprängas.

Jag orkar fan inte med att ha mörkret sådär nära, viskandes i mitt huvud, haha, vem är det som lurar vem i detta livet.

Det blev minimal sömn, och hur ska det gå att studera det man behöver när hjärnan vägrar släppa taget.

Men en liten känsla som gjorde att detta var möjligt att tränga undan och ge lite sömn var inte den bästa. Jag vet något som dom inte vet, jag har en hemlighet.

Jag håller av dig, Jag saknar dig, Jag oroar mig för dig, men vem du är kan vara svårt att sätta i ord.. alltså den som vill ta åt sig får göra det, jag älskar dig.

_

[Miss Marple på tv4+ och det ska jag se nu]