Ensamen han står, utan att någon förstår.

Orden skänker ingen tröst och därför hör man inte hans röst.

Tankarna som han tänker visar att han kan använda något som blänker.

En kniv i någons arm har alltid ingett en viss charm.

Tänk att tankarna han har, har aldrig gett någon annan svar.

Han står där tyst och blyg och jag ser honom gå iväg i smyg.

Vad kan jag säga som gör att det tar slut, vad kan jag säga innan han hunnit ut?

Tanken i hans huvud är klar snart får vi allt han har.

En tyst minut är det som finns kvar till slut.

Ensamen han stog, utan att vi förstod.

Orden som är kvar kväver allt som var.

Det går ej att ändra på och det måste vi förstå, ibland vill man bara gå.

__ sovgott.